Eurasier

Vad är en Eurasier?

Det är en relativt ny hundras. De flesta hundraser avlades fram för hundratals år sedan, men Eurasiern kom till på 1960-talet. Tysken Wolfgang von Wipfel blev så förtjust i sin vän Sigmund Freuds blandrashund, så han ville försöka få fram en ras som liknade den. Efter lite letande bland olika raser kom han fram till att en blandning av Wolfspitz (inte att förväxla med Keeshond) och Chow Chow skulle bli det närmaste han kunde komma, när det gällde karaktären. Den första kullen kallades därför för Wolf-Chow. Freud blev förtjust i valparna och bad att få köpa en av dem. von Wipfel var ännu inte nöjd, utan parade de bästa tikarna i kullen med en Samojedhane. Därmed var namnet Wolf-Chow missvisande, så de kommande valparna fick rasbestämmelsen Eurasier. Wolf-Chowen fanns bara under en generation och dog sedan ut.

Det är en mycket lugn ras med nästan ingen jaktinstinkt (en del har det). Den trivs bäst om den får vara nära sin flock hela tiden och bör därför inte sitta i rastgård hela dagarna. Även om den är ganska långhårig är pälsen väldigt lättskött. Den behöver bara borstas igenom någon gång i veckan så att inte underullen tovar sig. Man måste också räkna med att den fäller två gånger om året då man får borsta den en gång om dagen.

Det tvistas lite om den kan kallas en familjehund. Vissa säger att den är utmärkt att ha i en familj, andra håller inte med. Det beror väl på om man vill ha en hund som tyr sig till alla, eller bara en i familjen. Visst kan den tycka om alla i familjen, men den har nästan alltid en favorit som den binder sig speciellt till. Går den personen iväg följer hunden med, oavsett vad den gjorde innan. Den bryr sig inte heller om vem den lämnar bakom sig. Naturligtvis finns det Eurasier som är mer sociala av sig, men det är inte vanligt att de tyr sig till många olika människor.

Fast det är en lugn ras, leker den mycket tufft med andra hundar, och man måste hålla den under noggrann uppsikt när den leker med små barn. Det händer lätt en olycka när hunden hoppar upp och ner för att få uppmärksamhet från barnet.

Här leker Saschi med sin bror Nabbe när de är fyra månader. Även om det är Saschi som ligger under Nabbe var det hon som bestämde, vilket visas av att när leken var slut tog hon hans tuggben och åt upp det.

Färgerna varierar mycket på den här rasen. Det kan vara allt från cremefärgat till helt svart. De enda färger som inte är godkända är vit och leverbrun.