Saschis prat

Det är jag som är Saschi. Eller som det står i mina papper: Lejonbols Pebble Beach. Men det namnet använder ingen. Jag vet inte ens om någon kommer ihåg att jag har ett så stilfullt namn. Alla säger bara Saschi till mig.

Matte använder mest mitt namn när jag gjort något dumt, i alla fall känns det så för mig. (Det gör jag inte alls! Mattes anm.)

Den här sidan är bara min, matte har lovat att inte ändra saker här (bara lägga in anmärkningar när Saschi fått saker om baktassen) och jag kommer att beskriva mitt liv. Det blir inga regelbundna rapporter, men titta in då och då så kanske det finns något nytt!

06 10 03

Igår var jag hos veterinären. Hela dagen. Jag vet inte riktigt vad som hände där, för de gav mig en spruta så jag sov det mesta av tiden. När jag vaknade hade jag en sån där konstig grej av plast om huvudet. De måste ha gjort något underligt för jag var alldeles yr och orkade inte göra något alls.

Efter ett tag kom matte och hämtade mig, men när hon skulle ta in mig i bilen trodde jag att hon hade blivit tokig. Jag kunde knappt stå på alla fyra benen, och nu ville matte att jag skulle stå på bara två, medan hon lyfte in framtassarna. Bakbenen hängde inte riktigt med när hon skulle försöka lyfta in mig. Till råga på allt ville hon att jag skulle ligga ner, och inte vanka runt i bilen. Försök själv att ligga ner i något som gungar fram och tillbaka medan du mår dåligt.

Vi åkte runt till olika ställen, och matte försvann in i byggnaderna utan att ta mig med sig. Hon sa att hon måste hämta ut någon medicin till mig. Undrar vad hon menade med det?

Det var inte förrän under natten som jag insåg vad de hade gjort med mig. Jag har ett stort sår på magen, och det gör väldigt ont. Jag kunde inte ens ligga ner, utan fick gå runt hela natten. Jag är så trött idag att jag knappt vet vad jag säger. Det gick inte att sova stående (jag försökte hela natten - det gick absolut inte). (Jag vet, Saschi höll mig vaken hela natten också; matte)

Matte verkar inte förstå att såret på magen gör ont, och att jag måste tvätta det så det försvinner. Hon säger bara Nej! när jag försöker göra något åt smärtan. Och så åker plastgrejen på igen.

Matte har börjat prata om att vi ska åka upp till min gamla familj. Dem jag bodde hos när jag var riktigt liten, innan jag kom till matte och Geisha. Det är visst något hon kallar för valpträff. Jag är väl ingen valp längre? Men jag tror jag vet vad hon menar. Minns jag rätt åkte vi iväg till en valpträff förra året också, och det var inte bara valpar där. Det ska bli roligt att se mina syskon igen, det var ett tag sedan nu. Bara det stora såret på magen läker innan vi åker. Tänk så jag får skämmas om de andra ser att jag har ett sår på magen. Hur ska jag förklara det?

Nej nu måste jag försöka vila en stund.

Vi hörs nästa gång!

06 12 19

Hej på er alla. Jag är tillbaka. Just nu har jag tråkigt. Jag vet inte vad jag har gjort, men nåt måste det vara. Jag får inte åka till jobbet och busa med de andra hundarna. Matte använder ett konstigt ord; hon säger att det är ”stängt”, vad nu det betyder. Jag vill busa. Jag vill härja. Jag vill inte sitta stilla här hemma!

Matte har kommit på en ny lek. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka om den än. Hon sätter sig framför mig med lite godis och en liten plastgrej i handen. Så säger hon åt mig vad hon vill att jag ska göra. Gör jag rätt hörs ett litet klickande från plastgrejen och jag får godis. (Jag undrar hur plastgrejen vet att jag gör rätt? Jag tror inte den har några ögon.) Det är ju jätteroligt. Men det är sakerna hon vill att jag ska göra som inte är roliga. Hon tjatar om Tass. Det går väl an, jag behöver bara sträcka fram högra tassen så hörs det ett klick. Men sen kommer det; ”ANDRA TASS!” Hon kan väl inte mena att jag ska hålla reda på vad ”andra tass” är för något?!? Jag vill inte att hon rör min vänstra tass, men hon envisas. Jag får inget klick och godis om inte matte får hålla i den tassen.

Matte är konstig. Hon säger att jag är duktig som har gått upp i vikt. Ändå stönar hon varje gång hon ska väga mig. Hon lyfter upp mig i famnen och ställer sig sen på nåt hon kallar ”vågen”, så släpper hon ner mig och ställer sig ensam där. Så tar hon fram en grej och trycker på några knappar och säger att jag antingen har gått upp i vikt eller gått ner. När hon lyfter upp mig stönar hon över hur tung jag är, men ändå säger hon att jag ska gå upp lite till i vikt. (Jag stönar inte över hur tung Saschi är. Jag stönar över hur hon sprattlar i famnen, det går inte att få henne att vara still; matte)

Om bara några dagar är det julafton. Matte har varit mycket hemlighetsfull med paket i år. Undrar om hon har köpt något till mig? Jag går och sniffar runt mitt och Geishas skåp, men jag kan inte känna någon speciell doft därifrån. (Tror du verkligen att jag skulle berätta om de paket jag har köpt, Saschi?)

07 09 22

Hej på er alla! Äntligen har matte lämnat datorn tillräckligt länge för att jag ska kunna skriva lite till er. Hon håller bara på med att försöka hitta nya släktingar till sig själv. Om hon gjorde det för mig skulle det inte göra något. Men när hon är så självisk av sig att hon bara letar efter människor, får hon väl ge sig! Vem är intresserad av vad några döda människor har gjort i sina liv? Hon ser ju inte mig när jag vill göra något. Hon säger bara ”Inte nu, Saschi! Jag håller på att sätta upp mitt släktträd.” Tacka vet jag hundar.

Jag undrar hur mitt släktträd ser ut. Är det en gran eller en björk? Eller ett äppelträd? Matte står bakom mig och läser över huvudet på mig, och hon säger nu att ett släktträd inte är ett vanligt träd. Det är en beskrivning på hur en familj ser ut. Vad alla heter, och när de levde. Okej, då börjar jag. Mamma heter Indra, det vet jag. Pappa har jag inte träffat, men matte säger att han hette Sulo. Han dog visst i våras. Han var bara åtta år gammal. Jag har frågat matte, men hon vet inte varför han dog. Nej, det här var urtrist!

Matte har gjort det igen! Just när jag tror att jag klarat mig undan så kommer matte med den där blicken i ögonen. Då är det bäst att passa sig, det vet jag av erfarenhet. Jag börjar glida bort från henne så omärkligt jag kan, men hon hinner alltid få tag i mig! Vad hon ville att jag skulle göra? BADAS!!! Finns det något värre än att bli blöt om tassarna? Det är värra än att min goda lukt försvinner. Tvättas bort med något matte kallar ”shampo”. Jag behöver väl inte tvättas? Vad tror matte egentligen? (Det händer bara ett par gånger om året, Saschi; matte) Och vad gör hon när jag har badat? Hon tar bort min dyna i bädden, så jag inte kan få tillbaka min egen lukt igen. Säger att den måste tvättas, den är smutsig. Den är inte smutsig, den är fylld av härlig doft! (Den var så smutsig att man knappt såg vilken färg det var på den!)

Matte säger att vi ska på en marknad om några dagar. Det ska bli kul! Springa runt och hälsa på alla hundar, nosa upp vad som finns i stånden, kanske tigga till sig någon godbit. Vad som är mindre roligt är alla människor som hela tiden går i vägen för mig. Kan de inte se sig för? Matte måste hela tiden dra i kopplet för att inte bli skild från mig.

Nu har jag inte tid att skriva mer. Ska göra upp en lista på vad matte ska köpa åt mig på marknaden.

Ha det bra till nästa gång.

08 04 20

Hej! Jag är äntligen tillbaka. Matte har inte tid att sitta vid datorn nu, så jag passar på att uppdatera er om vad som händer i mitt liv. Vad hon gör? Hon har blivit galen! Hon dansar runt i lägenheten och sjunger ”Vi ska flytta! Vi ska flytta!” Vad då flytta? Vi bor väl bra här? Jag vill inte flytta! Jag pratade med Geisha för ett par dagar sedan, och hon håller med mig. Det är bara jobbigt att flytta. Man måste lära känna nya hundar, totala främlingar går i mitt hus, nytt revir som andra (okända hundar) pinkar på… Nej, usch för att flytta.

Eftersom hon är så upptagen trodde jag inte hon hade tid att ta mig till Veterinären i år. Ha! Hon lastade in Geisha i hennes lilla bur, och tog på mig kopplet. Sen bar det iväg till den hemske mannen. Vad Geisha tjöt! Det lät som om matte höll på med någon svår form av misshandel! När vi kom fram såg jag att vi hade kommit till paradiset!!! Affären med alla godsaker i. Mums! Jag ville inte alls förstå vad matte menade med att rycka i kopplet hela tiden med orden: ”Nej, Saschi!” Godiset ligger ju där i lagom höjd för att ta det. Om man inte fick skulle det väl inte ligga så nära golvet? Men matte var hård, inget godis för mig. Buuu!

I stället satte matte sig i en stol, och jag tänkte att nu kan hon väl släppa ut Geisha, så att hon också skulle få se lite av himmelriket, men nej! Jag beordrades att sitta bredvid matte medan Geisha fortsatte sin klagolåt. Så småningom kom vi in till den fule gubben, och matte satte upp Geishas bur på bordet. Och nu kom hon ut. Inte frivilligt, det ska erkännas, matte fick stoppa in händerna i buren och lyfta ut henne. Gubben stoppade in en apparat i sina öron och satte andra änden på Geishas bröst. Så försökte han öppna hennes mun, men Geisha blev så rädd att jag trodde hon skulle bita honom. Men det gjorde hon inte. Så kom han med en spruta och satte den i hennes nacke. Sen fick hon gå in i buren igen, och jag tänkte att det var ju inte så farligt. Nu kunde vi gå ut till paradiset igen.

Då vände sig matte mot MIG med den där blicken och jag visste att jag hade andats ut för tidigt! Hon skulle ha upp mig på bordet. Naturligtvis protesterade jag. Jag ville inte upp på något bord, men matte var envisare än mig, så jag hamnade där uppe i alla fall. Jag gav matte en sårad blick, som hon inte låtsades om. Så fick jag den där konstiga grejen på mitt bröst, gubben tittade mig i öronen (tur att matte hade gjort rent dem innan vi åkte!) och i munnen. Jag gapade snällt för att visa honom att jag inte hade tagit vad det än var han letade efter där. Matte brukar ofta leta efter saker i min mun, så jag visste vad han ville. Så kom då sprutan. Och när gubben sa åt matte att ta ner mig från bordet hoppade jag ner själv. Inte kunde jag vänta på att hon skulle hinna få ner mig!

Nej, nu känner jag att jag måste hitta matte och få henne ur det där ruset, så att jag kan få komma ut. Annars river jag nog ner dörren. Matte skulle nog bli arg, men nöden har ingen lag, heter det ju. Vad som nu menas med det? Jag får skriva mer en annan gång.

Hej då!

08 09 15

Hej på er alla mina trogna fans!

Jag måste säga att det inte är så farligt att ha flyttat. Jag har börjat inse att det kanske var bra att göra det. Det finns så många nya lukter att utforska här. Det är nästan så att jag blir lyrisk när jag ska förklara skillnaden för Geisha. Matte är lite dum som inte vill låta henne följa med på promenaderna, vi kunde ha haft det så roligt. Springa ikapp, jaga fåglar, leka… Fast då får matte släppa loss oss, så vi inte trasslar till oss. Det är synd om Geisha, hon får aldrig komma ut. Matte säger att hon är en innekatt, och inte är van att vara ute.

Men det var ju inte katten jag skulle prata om den här gången, utan om flytten.

Matte lade ner saker i olika lådor och kassar, och sen försvann de bara! Jag fattar inte vart de to vägen! En dag slängde matte till och med ut mig och katten på balkongen och sa till oss att vara tysta. Hur mycket jag än försökte komma in igen så var dörren stängd. Jag såg genom fönstret att matte och de andra som var där bar ut möblerna. Vad skulle de göra med dem? Till slut, när nästan allt var borta, kom matte ut till oss och satte i9n Geisha i hennes bur och jag fick kopplet på mig. Så åkte vi iväg. När vi kom fram insåg jag att vi kommit till den tomma lägenheten matte och jag varit i tidigare, men nu var den inte tom längre. Alla våra saker fanns här. Då insåg jag att vi verkligen hade flyttat.

Det tog matte några dagar att få bort de flesta kartongerna, och sedan tog hon med mig på en cykeltur. Jag älskar cykeln! Vart vi åkte? Till den gamla lägenheten. Skulle vi tillbaka hit? Kunde inte matte bestämma sig nån gång? Nu skulle det städas, sa matte. Och städa gjorde hon. Flera dagar åkte hon och jag dit för att städa. Så tråkigt tror jag inte jag har haft någon gång. Vad jag än tog mig till ville inte matte leka. Hon sa bara att hon måste bli klar med städningen, hon tog bara med mig för att det skulle ta för lång tid att åka fram och tillbaka mellan ställena när jag skulle ut och kissa. Matte är LAT! (Är det inte det hon brukar säga om mig ibland, när jag inte orkar göra det matte vill?)

Till slut var hon klar med städningen, och vi kunde börja leva som vanligt igen.

Jag måste sluta nu, jag hör mattes steg i trappan. Till nästa gång jag har tid att skriva, kom ihåg att titta in på resten av sidorna, även om de inte handlar om mig allihop!

Hej då så länge!

10 03 02

Tyvärr dog Saschi tidigt idag och kan därför inte längre skriva ner sina tankar om livet. Om det gick skulle hon säkert försöka skriva om hur hon har det nu efter döden. Hon kommer dock alltid att finnas kvar i mitt hjärta. Och hennes kommentarer finns här för evigt.