Jag har en helt vanlig familj. Det finns inget ovanligt hos oss. Mina föräldrar är skilda sedan många år tillbaka. Min syster och jag växte upp hos var sin förälder, jag hos mamma och min syster hos pappa. Men vi var hos den andra regelbundet tills vi blev vuxna, då det blev mer av ”Det var länge sen vi sågs”. Vilket kunde betyda; ”Vi har inte setts på två veckor.”
Min närmaste familj består för tillfället av min hund och min katt. Dem får ni veta mer om om ni går in på sidorna om Saschi och Geisha genom länkarna här ovanför.
Att växa upp i en splittrad familj
Många har växt upp i splittrade familjer, så det är inget ovanligt numer. Jag bodde hos mamma och min syster hos pappa. Var tredje helg var vi hemma hos mamma, nästa hos pappa, nästa igen hos den vi bodde hos. Det här höll vi på med från det att jag var nio och min syster tolv, och fram tills hon flyttade hemifrån. Då var jag sjutton och behövde inte hålla mig till det schemat längre, utan kunde komma som jag ville.
Jag tyckte att det var jobbigt att åka hem till pappa, eftersom jag inte hade några kompisar i närheten av hans bostad. Min syster var alltid måttligt förtjust i att ha mig hängande i hälarna hela tiden. Jag fick också sova på en tältsäng i vardagsrummet, och ni ska veta att jag har alltid varit kvällstrött, medan min familj är kvällspigga. Hur roligt var det? Jag var trött och ville gå och lägga mig för att sova, men de andra ville titta på tv. I mitt ”sovrum”. För mig var det ett stort irritationsmoment.
Hemma hos mamma stod alltid en säng redo för min syster, antingen i mitt rum, eller under några år i ett eget rum. Men hon hade alltid en bäddad, riktig säng att komma till.