Att släktforska är bland det roligaste som finns. Det är väldigt beroendeframkallande. Man letar efter sätt att hitta generationer bakåt när de vanliga kyrkböckerna tar slut. Eller när de är otillräckliga.
Men jag kanske ska börja från början.
Bara gamla pensionärer
Jag har alltid varit intresserad av historia. Av att se hur dåtiden, nutiden och framtiden hör samman. Framtiden är lite svår att säga något om, annat än att den kommer. Nutiden känner jag till, jag lever i den. Dåtiden, däremot, måste jag ta reda på mer om om jag vill veta vad som hände. Men att släktforska är ju något som ”bara gamla pensionärer gör!” Det trodde i alla fall jag innan jag började. Så i några år trodde jag att jag fick vänta med det tills jag var ”gammal pensionär”. En ung tjej på 20 år platsar inte direkt i det gänget.
En dag fick jag ett papper med min farfars fars bouppteckning nerskriven och jag började tycka att det kunde vara värt att försöka finna ut mer. Så jag anmälde mig till en släktforskningskurs och upptäckte att, visst, jag var bland de yngre, men det var definitivt inte bara pensionärer som släktforskade. Den äldsta i gruppen var väl 55 år.
Farfars sida
Eftersom jag hade ett dokument från farfars far tyckte jag att det skulle vara lättare att börja där. Snabbt insåg jag att väldigt få hade flyttat utanför socknen där han föddes. Det var i princip bara att följa släktled efter släktled. Det här var ju enkelt, tänkte jag. Det är inte alls så svårt som alla säger att det är!
Så kom det första bakslaget. En kvinna som var född i Andrarum i östra Skåne. Kyrkan i Andrarum brann i slutet av 1800-talet. Jag hade tur, för det finns fortfarande några sidor kvar av några kyrkböcker, bland annat det årtal hon föddes. Men jag kommer inte längre tillbaka.
Vilken socken?
Så kom andra bakslaget. En kvinna verkar vara född i två olika socknar. Det står både Östraby och Öfraby i husförhörslängderna i Fränninge. I Övraby finns fem Anna Nilsdotter som är födda mellan 1810 och 1815. Likadant i Östraby. Ingen av dem är född det datum som står i Fränninge. Så jag tar den som verkar troligast med tanke på feltolkningar av prästerna. Det enda som stör mig är att hon inte finns med i husförhörslängden i familjen, men jag kämpar vidare med den familjen. Det här var innan kyrkböckerna lades ut på nätet. Det var inte förrän längre fram i tiden, när jag börjat forska genom nätet som jag inser att jag borde ha lyssnat på min intuition när det gällde just den Anna. Jag hittade henne nämligen i dödboken en månad efter att hon föddes. Alltså kunde hon inte vara den jag sökte. Bara att börja om, med andra ord. Nu lyckades jag finna rätt person genom att följa henne bakåt i tiden.
Hurra för möjligheten att släktforska på internet!